I dagens
En smakebit på søndag, som anordnas av
Flukten fra virkeligheten, bjuder jag på ett smakprov från "En drink före kriget", som jag läser just nu. Den är skriven av Dennis Lehane, och smakebiten kommer från sid. 87-88:
Lintotten slutade stirra på Angie, även om det syntes lång väg att det kostade på. Han lutade sig över disken och studerade kortet. "Brukar inte sådana som ni ha en bricka att visa fram?"
Även det hade jag. Brickor är bra eftersom allihop ser mer eller mindre likadana ut för ett otränat öga. Därför behöver jag inte släpa runt på femtio stycken. Jag plockade fram fodralet, snärtade upp det och lät honom få en hastig skymt av min bricka. Sedan stoppade jag ner fodralet i fickan igen. "Är det den enda nödutgången ni har?" sade jag.
"Ja", sade han. Nervöst. "Hur så?"
"Hur så? Hur så? Kan jag få tala med ägaren?"
"Va?"
"Ägaren. Du måste väl ändå fatta vad ägaren betyder. Ägaren betyder han som äger stället."
"Menar du Bob? Men han har gått för kvällen."
Min tur höll i sig så därför fortsatte jag på det inslagna spåret:
"Hur många våningar finns här i huset?"
Han såg på mig som om jag hade frågat vilket lufttryck planeten Pluto hade. "Våningar? Våningar? Alltså. Två. Huset har två våningar. På övervåningen finns rum att hyra."
"Två", upprepade jag och lät djupt skakad. "Två våningar och de enda utgångarna återfinns alltså på första våningen."
"Ja", sade han.
"Jaså", sade jag. "Hur är det då tänkt att de där uppe ska kunna ta sig ut om det börjar brinna?"
"Genom ett fönster, kanske", föreslog han.
"Ett fönster?". Jag ruskade på huvudet. "Ska vi gå upp med en gång och kontrollera om du lyckas hoppa ut genom ett fönster utan att bryta benen? Eller nacken? Ett fönster, herregud."
Angie lade ena benet över det andra och njöt av skådespelet medan hon smuttade på ölen.
/Caroline