I denna veckas
Bokbloggsjerka vill
Annika veta vilket/vilka bokomslag vi tycker matchar med innehållet bäst respektive sämst.
Jag tycker att
"Finns inte på kartan" av Carin Hjulström har ett omslag som mycket väl stämmer överens med bokens innehåll. Samma sak med J.K Rowlings
"Harry Potter och de vises sten", där man liksom fångat bokens magiska stämning i omslaget.
En bok som jag gillar, men vars omslag är alltför intetsägande, är "En nästan vanlig man" av Buthler & Öhrlund. Det är inte det att omslaget inte är snyggt, det är bara det att det skulle ju kunna passa till tusen andra böcker också...
Dags för
Bokbloggsjerka hos
Annika. Veckans fråga lyder:
Vilken ”bad guy/girl” tycker du bäst om och varför?
Mitt spontana svar skulle nog bli psykopaten Christopher Silfverbielke, men nu tänker jag svara något annat, för jag tror att Silfverbielkes namn kommer dyka upp som svar i denna jerka ändå.
Istället svarar jag Ricardo Carlos Manõso, alias Ranger. Han är "the bad-good guy" i Janet Evanovichs serie om Stephanie Plum. (Ja, jag vet att Evanovich dyker upp i många av mina svar, men hennes böcker är verkligen mina favoriter, och hennes karaktärer är svaret på många frågor här i livet ;))
Hur som helst, Ranger är en mystisk (men ack så sexig) man som sällan har särskilt rent mjöl i påsen och han drar sig inte för att offra ett människoliv eller två om det är "nödvändigt". Men han älskar Stephanie och är beredd att göra vad som helst för henne. Sedan skadar det väl inte att han är het som chili...
I filmatiseringen av "One for the money" spelas Ranger av Daniel Sunjata.
/Carro
Bokbloggsjerkan hos
Annika handlar denna vecka om dialekter och frågan lyder:
Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?
Min första tanke var att svara att det är klart att böckerna ska vara skrivna på rikssvenska, men vid närmare eftertanke får jag nog lov att ändra mig.
Jag läste nyligen Josefine Sundströms underbara "Vinteräpplen" vars dialoger var skrivna på finlandssvenska, eftersom historien utspelar sig i Österbotten. Och detta var definitivt inget negativt, utan gav verkligen liv åt boken och bidrog med äkthet till storyn och dess karaktärer och dialoger. Den finlandssvenska dialekten var i högsta grad en bidragande faktor till att boken fick högsta betyg av mig.
Jag kan dra mig till minnes att jag tyckt detsamma om andra böcker där man använt sig av dialekter i dialogerna (till exempel Marianne Cederwalls böcker om Mirjam och Hervor). För mig känns det som en värdefull krydda som får boken att kännas mer äkta och livfull. Men det gäller förstås att man begränsar det dialektala till dialogerna, och under förutsättning att dialekten inte är alltför svår.
/Caroline
Hos
Annika har det blivit dags för en ny
Bokbloggsjerka. Denna gång lyder frågan:
Vilken karaktär önskar du skulle vara din allra bästa vän och varför?
Svaret på den här frågan måste ju bara bli Stephanie Plum som är huvudperson i Janet Evanovichs underbara, humoristiska böcker (hittills 19 stycken, plus några "bonusböcker"). Jag har läst böckerna om denna antihjältinna i snart 10 år nu, och hon känns verkligen som en vän! Det är alltid ett kärt återseende att läsa en ny bok om Stephanie och hennes vänner i Trenton.
Att vara vän med Stephanie Plum skulle innebära att man aldrig hade en lugn eller tråkig stund. Å andra sidan skulle man nog tvingas dras med en hel drös riktiga knäppgökar (för det är sånna som verkar dras till henne, av någon outgrundlig anledning)... Men Stephanie tycks inte dra sig för något när det kommer till vänskap. Hon finns alltid där för sina vänner, no matter what.
Så här ser Stephanie ut i filmen "One for the money". Jag har dock avstått från att se denna film, för jag vill inte riskera att "förstöra" min bild av Stephanie eller de andra karaktärerna...
Trevlig helg!
/Caroline
Hos
Annika hittar man nu veckans
Bokbloggsjerka. Frågan för denna helg lyder:
Brukar du läsa om böcker?
När jag var yngre läste jag ofta om böcker som jag tyckte om. En favoritbok kunde bli läst tio gånger. Nu för tiden är det ytterst få böcker jag skulle kunna tänka mig att läsa om, och det beror inte på att böckerna inte är lika bra längre, utan för att jag är rädd att bli besviken, till exempel om jag läser om en bok som jag minns var hur bra som helst, för att sedan upptäcka att den kanske inte var riktigt så bra.
Just nu funderar jag dock på att snart börja läsa om mina absoluta favoritböcker, nämligen de om prisjägaren Stephanie Plum, skrivna av Janet Evanovich. Det finns hittills nitton böcker i serien (plus några "bonusböcker") som har roat mig i 8 år (har inte haft "råd" att läsa mer än två om året, för då tar de ju slut alldeles för fort!). Nu när denna serie snart är slut kan jag inte komma på något annat sätt att råda bot på min Stephanie Plum-brist än att läsa om hela serien...
/Carro
Dags för veckans
Bokbloggsjerka hos
Annika. Frågan lyder:
Vilka böcker har du klickat hem under den senaste veckan? Om du mot all förmodan inte har gjort det finns det säkert böcker som du skulle kunna tänka dig att klicka hem redan i dag?
Jag har inte fyllt på bokhyllan med en endaste bok denna vecka, däremot har jag reserverat Dan Browns "Inferno" på biblioteket. Det var förstås kö, så det lär väl ta ett par veckor innan jag kan läsa den.
I övrigt känner jag att jag har alldeles för många olästa böcker i bokhyllan, så för tillfället ska jag försöka låta bli att skaffa ännu fler böcker. Vi får väl se hur det går... ;)
/Carro
Frågan i den senaste
Bokbloggsjerkan hos
Annika lyder:
För en tid sedan ställde Bokhora frågan om det är finare att läsa på originalspråk. Jag deltog inte själv i debatten, men för att spinna vidare på frågan skulle jag gärna vilja veta om ni alltid försöker att läsa de böcker ni kan på originalspråket eller om ni hellre väntar på de svenska översättningarna?
Jag resonerar som så att om en bok finns översatt (eller kommer att översättas) till svenska så läser jag den på svenska. Om den inte finns översatt men jag ändå vill läsa den, så läser jag den på originalspråk (om det är ett språk jag behärskar, förstås).
Sedan finns det ju de som hävdar att nyanser i texten kan gå förlorad vid översättning, men jag tycker att om jag inte förstår vartenda litet ord till hundra procent när jag läser på originalspråk (som inte är svenska) så går jag ändå miste om dessa nyanser, och då kan jag lika gärna läsa på svenska.
Å andra sidan kan man ju läsa en bok på ett annat språk än svenska bara för att "hålla igång" språket. Jag läste för inte allt för länge sedan "Kejsaren av Portugallien" på franska bara för att inte låta franskan falla i glömska. Kanske dags att göra något liknande snart igen...
/Carro
Hos
Annika har det åter blivit dags för
Bokbloggsjerka. Veckans fråga lyder:
Kan du dela med dig av några boktitlar/författare som får en att vilja resa?
Det första jag kommer att tänka på är hur Mari Jungstedts böcker brukar få mig att tänka att jag bara måååste åka till Gotland.
Sedan tänker jag på Marian Keyes böcker. När jag läser dem börjar jag undra varför jag aldrig besökt Irland. Det ligger ju inte långt borta!
Slutligen kan jag tipsa om Madeleine Wickhams "Dubbelbokat", som fick mig att vilja åka på solsemester till Spanien. Wickham lyckades verkligen skildra miljöerna så bra att varje gång jag la ifrån mig boken blev jag förvånad över att jag inte befann mig vid en pool i gassande solsken...
/Carro
I denna veckas bokbloggsjerka vill
Annika veta om det finns någon genre som vi inte kan stå ut med:
Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?
Jag får ju erkänna att jag har väldigt svårt för fantasy-genren. Jag har alltid haft svårt att ta till mig det som är övernaturligt och alltför olikt verkligheten. Så fort jag ser att en bok handlar om zombies, vampyrer eller liknande så lägger jag ifrån mig den direkt.
Dock har jag ju tagit mig igenom hela Harry Potter-serien, och tillochmed jag själv är förvånad. Och här hemma ligger faktiskt "Beautiful creatures" och väntar på att bli läst.
Och om vi återgår till Annikas fråga, så kan jag inte alls påstå att jag önskar att jag kunde stå ut med att läsa fantasy. Den enda fördelen vore väl att man lättare skulle kunna hänga med i bokbloggarvärlden, för här snackas det ju mycket om just fantasy. Men nej, jag klarar mig utmärkt utan dessa böcker... än så länge i alla fall :)
/Carro
Nu när helgen närmar sig är det dags för en ny bokbloggsjerka hos
Annika. Frågan lyder:
Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur gör du i så fall för att ta dig ur dem?
Visst händer det då och då att man kommer in i en så kallad lässvacka. Det brukar, för min del, oftast bero på:
1) att jag inte har tid att läsa. Man har ju tyvärr inte obegränsat med tid för läsningen, och ibland får läsningen helt enkelt komma i sista hand.
2) att boken jag läser för tillfället inte lockar mig att läsa vidare. Det är väl helt enkelt så att man ibland är sugen på en viss sorts litteratur, och är man då sugen på en spännande, nervkittlande deckare så blir man inte så överväldigad av en romantisk chick-lit... eller tvärtom. Sedan kan det ju absolut vara så att man inte alls tycker särskilt mycket om boken man läser för tillfället, och för mig brukar det då låsa sig totalt.
Jag brukar faktiskt inte göra så mycket åt mina lässvackor. Jag vet att jag kommer igång igen efter ett tag - det kan ta dagar eller veckor - men förr eller senare hittar läslusten alltid tillbaka.
Mitt tips är i alla fall att inte tvinga sig igenom böcker för att de står på någon läslista eller för att de ingår i någon utmaning man lovat sig själv att fullfölja. Nej, jag tror att man finner störst glädje i läsningen om man bara läser böcker man verkligen vill läsa - för sin egen skull!
/Caroline
Bokbloggsjerkan hos
Annika handlar denna helg om hur ärliga vi är i våra recensioner:
Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen?
Personligen kan jag tycka att vitsen med recensioner och omdömen helt går förlorad om folk inte är ärliga! Jag läser ofta bokbloggares recensioner innan jag köper en ny bok, och det är ju inte stor mening med att göra det om recensionerna nu inte är ärligt och uppriktigt skrivna.
Jag kan ju bara tala för mig själv, och jag är 100% ärlig när jag skriver recensioner - oavsett om jag tycker helt tvärtemot hela den övriga bokbloggarkåren, eller om jag tycker precis likadant... eller något däremellan! Sedan ska man självklart inte vara elak i sina recensioner eller i sina kommentarer till andras recensioner, men det säger väl sig självt!?
/Carro
Nu när helgen närmar sig, har
Annikas litteratur- och kulturblogg en ny bokbloggsjerka på gång. Veckans fråga är:
Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?
Jag fångas oftast av bokens framsida först. Det låter ytligt, men en snygg framsida och en intresseväckande titel får mig att vilja vända på boken och läsa baksidestexten. Därefter har jag oftast bestämt mig för om boken är värd att läsa eller ej.
En bok (eller egentligen en hel serie böcker) som jag ratade för att inte framsidan tilltalade mig, och som jag därför länge missade, är Carin Gerhardsens böcker. När jag sedan vid upprepade tillfällen blev tipsad om just denna serie, får jag erkänna att jag var tveksam. Men - jag föll pladask! Och stilla undrade jag för mig själv varför jag inte tidigare hade kastat mig över Gerhardsens böcker...
/Caroline
Varje helg har
Annikas litteratur- och kulturblogg en "bokbloggsjerka" som pågår mellan fredag och måndag. Veckans fråga är:
Vilken bok är du mest nyfiken på som kommer att komma ut under första halvan av det här året?
Mitt spontana svar är att jag nog är mest nyfiken på den fjärde boken om allas vår favoritpsykopat, Christopher Silfverbielke, och det är den sjätte boken i serien om kriminalkommissarie Jacob Colt. Den heter "Uppgörelsen" och kommer ut i slutet på maj. Spännande!
/Caroline
