Bland Böcker

 

Bokbloggsjerkan hos Annika handlar denna vecka om dialekter och frågan lyder: Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?

Min första tanke var att svara att det är klart att böckerna ska vara skrivna på rikssvenska, men vid närmare eftertanke får jag nog lov att ändra mig.

 

Jag läste nyligen Josefine Sundströms underbara "Vinteräpplen" vars dialoger var skrivna på finlandssvenska, eftersom historien utspelar sig i Österbotten. Och detta var definitivt inget negativt, utan gav verkligen liv åt boken och bidrog med äkthet till storyn och dess karaktärer och dialoger. Den finlandssvenska dialekten var i högsta grad en bidragande faktor till att boken fick högsta betyg av mig.

 

Jag kan dra mig till minnes att jag tyckt detsamma om andra böcker där man använt sig av dialekter i dialogerna (till exempel Marianne Cederwalls böcker om Mirjam och Hervor). För mig känns det som en värdefull krydda som får boken att kännas mer äkta och livfull. Men det gäller förstås att man begränsar det dialektala till dialogerna, och under förutsättning att dialekten inte är alltför svår.

 

/Caroline