Hos
Flukten fra virkeligheten anordnas varje söndag utmaningen
En smakebit på søndag där man delar med sig av ett litet stycke från den bok som man för tillfället läser. Denna söndag kommer mitt smakprov från
"Den femte årstiden", sid. 73-74. Det är den femte boken om kriminalinspektör Malin Fors, en serie som Mons Kallentoft har skrivit.
Och hon vänder sig om, ser de tre kollegorna stå i skuggan under en tall, tjugotalet meter bort, från vindriktningen för att slippa stanken.
Det luktar lik.
Men också något annat.
Svavelaktigt.
En främmande doft.
Sven vinkar åt henne att komma.
Två minuter signalerar Malin med två fingrar i luften.
"Borde inte rovdjuren ha ätit av henne?"
"Rävarna, menar du? Jo, men de ville väl inte", säger Karin.
"Ville inte?"
"Jag tror bröstvårtorna bränts bort med saltsyra. Rävar kan känna sådan doft länge. Har ratat henne. Och ibland bryr sig inte ens rovdjuren om ett enkelt byte. Ingen vet varför."
"Kan du säga något mer om henne, har du hittat något annat?"
"Nej, sorry, Malin, ingenting."
"Tror du", frågar Malin sedan, tvekar inför den uppenbara dumheten i det hon ska fråga, "att hon skulle ha kunnat orsaka såren själv?"
Karin tittar upp, svarta ögon fyllda av plötslig, okaraktäristisk ilska.
"Malin. Vad är det för jävla fråga? Du ser ju själv hennes sår. Skulle hon ha tagit sig ut hit och slagit en sten i sin egen skalle? Bränt bort sina bröstvårtor med syra själv? Ingen gör ett jävla hål i sig själv."
Karin.
Så hård, så arg har hon aldrig låtit förr.
"Förlåt, det var dumt, jag bara undrade. Jag vet inte varför jag frågade."
Ha en fin söndag, allihopa!
/Caroline